Jag läste just att Wermlandsoperan har besparingskrav på sig, som leder till uppsägning av fyra anställda och förtidspensionering av två. I pengar räknat handlar det om fyra miljoner kronor. Inte för att de pengar man slösade bort i förfjol på ett missriktat namnbyte uppgick till lika höga summor, men de hade varit bra att ha idag.

Namnbytet sas vara motiverat av internationalisering, något märkligt med tanke på att huvuddelen av verksamheten sker i Värmland. Man turnerar föralldel utanför länet också. Till en liten del turnerar man utomlands, jag skulle tro mest i de nordiska länderna. För den lilla engelsktalande delen av publiken trodde man att det var en god idé att ändra namnet från Värmlandsoperan till Wermland opera.

Det var en riktig fadäs. Om en engelsktalande uttalar Värmlandsoperan enligt sina uttalsregler kommer den mycket närmare ett korrekt uttal än med Wermland opera. I det senare fallet får den engelsktalande associationer till maskar och småkryp. Det var säkert inte operaledningens avsikt när man i sin hybris valde att slänga bort pengarna på namnbytet.

Då skulle man ha inriktat sina ansträngningar åt något annat, men så gjorde man inte. Vad som händer nu är efterdyningarna av den hybrisen. Bäst kan de två situationerna sammanfattas i ett gammalt talesätt – Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.

Gunnar Lund

(Publicerad i Nya Wermlands-Tidningen 12/9 2012 - här med författarens tillåtelse)